Duktig tjej
Idag har jag varit duktig. Har inföskaffat ett nytt gymkort =D. Så nu jävlar ska jag träna har jag bestämt mig. Nu ska jag bli fit =P Haha.
Nee men skämt åsido så nu ska jag verkligen ta tag i det här och börja träna regelbundet. Men det känns lite läskigt oxå eftersom jag ska gå dit själv, förrut har jag alltid haft någon med mig. Så nu får jag försöka klara mig själv, men det ska gå det med =)
Känner mig på ett så oerhört bra humör idag. Lixom sprudlar av energi. Känns underbart eftersom de senaste dagarna annars bara varit piss och pannkaka.
Kan bero på att solen sken idag, det gör faktiskt mycket för humöret.
Kan bero på att solen sken idag, det gör faktiskt mycket för humöret.
Så nu när jag ändå är full av en massa energi och ork så ska jag ta tag i hemmet och plocka undan lite =)
All this time...
Har spelat kort hela kvällen tillsammans med pojkvännen och hans familj. Vi spelade plump, och jag inser nu att jag bokstavligen suuger på det spelet. Men så gillar jag ju inte matte eller att räkna heller =P
Jag har funderat lite på det här med att ha diagnoser och så. Jag har ju b.l.a. borderline och AD/HD. När jag först fick min borderline diagnos kändes det väldigt blandat för mig. Samtidigt som jag tyckte det var skönt att få veta varför jag är som jag är, så kändes det även som ett slag i ansiktet. Som att jag har fått det på papper nu att jag verkligen är störd. Det har tagit mig ungefär 4 år i DBT att kunna acceptera det, jag har fortfarande inte accepterat det fullt ut,är på god väg. Men nu när jag äntligen har börjat kunna det så kom ytterligare en smäll.
En ny diagnos. Woopidoo, eller inte.
Känns som att jag bara vill lägga mig ner i sängen och aldrig gå upp. Bara ligga där och uggla.
En ny diagnos. Woopidoo, eller inte.
Känns som att jag bara vill lägga mig ner i sängen och aldrig gå upp. Bara ligga där och uggla.
Utan min familj och min älskade pojkvän hade jag säkert legat kvar där. Men jag har tagit mig upp, lite i alla fall. Jag har börjat ta babysteps igen. Å det behövs. För nu håller jag på att halka tillbaka i ormgropen.
NÄr jag äntligen tagt mig upp 8 steg så faller jag tillbaka 9 känns det som. Blir galen snart. Eller aa, vet inte om jag kan bli så mycket galnare men men.
Men nog pratat om deppigheter.
För att liva upp stämningen tänkte jag tipsa om en låt som får mig att må bra i alla fall
.
Maria Mena - All this time
Hittade den här låten av en slump på min dator för några år. Det var så tajmat när jag hittade den eftersom jag var hemma på permission från psyket och var verkligen nere i skiten så att säga. Hittade den här låten när jag gick igenom musiken och det var verkligen perfekt tillfälle att lyssna på den. För * just needed a push* som hon sjunger.
Nee
Nee säger jag bara. Det är inte roligt att vara jag just nu.
Livet suger rent ut sagt.
Inatt var det katastrof. Hela dagen hade jag gått runt och mått helkonstigt och när natten kom blev det sju resor värre. Jag kastade mina lugnande i golvet och lyckades självklart träffa min älskade pojkvän med dem. Så han blev arg, vilket är fullt förståeligt. Å då blev jag ännu argare och ännu ledsnare. Låg sen och grät i en timme non-stop. Kände mig som världens hemskaste människa. Skämdes gjorde jag oxå. Skämdes för mitt beteende och för den jag är, eller rättare sagt blivit. Skämdes för att jag betedde mig som en skitstövel.
Kan bara hoppas på att den här kvällen blir annorlunda och bättre
dålig uppdatering
Har sett filmen The Hobbit för kanske 3 veckor sedan och den var ju så bra. Vill se den igen men nu tänker jag vänta tills den kommer ut på DVD. Såg dock Beautiful creatures ganska nyligen och den var inte bra alltså. Jävla skitfilm. Blev så besviken på den. Inte alls som jag trott. Men, men jag ska läsa boken för det sägs att den är mycket bättre. Men så brukar det ju oxå vara, böckerna = bättre.
tankar
ligger i min säng och kan inte somna.
Var på bio tidigare ikväll och såg Beautiful creatures, som inte var så bra. Bättre har jag sett om jag säger så.
Kan inte somna, har för mycke tankar som snurrar runt i huvudet. Känns som en karusell som aldrig stannar utan bara ökar i fart och sen saktar ner för att kunna öka mer i fart igen. Tänker på allt dumt jag gjort och saker jag kunnat göra annorlunda. Men egentligen tjänar det inget till att älta det förflutna. Men det är svårt att låta bli. Tankar på hur mitt liv hade sett ut om jag inte börjat trassla med maten, straffat mig själv genom att skära mig. Att sedan hamna i en depression och vara allmänt elak mot de jag älskar mest, det är inte kul. Jag ångrar så jävla mycket och känner så mycket skuld.
Tårarna rinner nu bara av att skriva lite av det här och jag känner att jag inte vill gräva djupare i mina känslor just nu. Men någon gång måste jag göra det och framförallt acceptera det som hänt ocj att jag inte kan förändra det som skett. Jag kan påverka min framtid och hur jag vill leva just nu. Då kommer min fråga, hur fan ska jag veta det när jag svänger i humör och känslor var femte minut??
Nee det är inte lätt inte, men vem har sagt att livet ska vara enkelt?
litet inlägg
Sitter i soffan och tittar på Prinsessan och Grodan tillsammans med älsklingen. Ja jag vet att det är en barnfilm men den e gullig. Till och med pojkvännen tycker den är bra =)
Ja jus det! Hittade min medicin idag som jag lyckades slarva bort härom natten när jag hade tagit min sömntablett. Så nu behöver jag inte ringa och be om nytt recept.
Näe nu ska jag fortsätta se film
Ja jus det! Hittade min medicin idag som jag lyckades slarva bort härom natten när jag hade tagit min sömntablett. Så nu behöver jag inte ringa och be om nytt recept.
Näe nu ska jag fortsätta se film
Det blir alltid värre framåt natten
Hade ingen aning om vad jag skulle döpa min blogg till. Försökte med nästan alla möjliga namn, men så kom jag helt plötsligt på att tänka på en vacker sång från filmen Moulin Rouge.Come what may... vad som än.
Har försökt blogga förrut, men det har lixom inte gått så bra. Har haft allting i huvudet men inte fått ner det i händerna så jag kan skriva det. Men nu ska jag försöka en gång till.
Idag vaknade jag väldigt sent. Hade en superjobbig natt och somnade inte förrän närmare fyra på morgonen.
Sedan när jag hade vaknat så började jag dagen med en skopa ångest, vilket inte alls var särskilt upplyftande.
Försökte mig på att städa sovrummet, men det resulterade i mer kaos i huvudet. Så jag ringde MAK och fick lite råd och stöd för att inte självskada. Jag borde ju kunna det här själv vid det här laget, eftersom jag går och har gått i Dbt. Men de där som kallas färdigheter är som bortblåsta, några av dom i alla fall. Å att jag inte kan hitta dem gör att jag känner mig så lost och arg.
Så nu sitter jag här och försöker skriva av mig lite i alla fall samtidigt som jag lyssnar på musik, det är en blandad spellista med allt från pojkband till Iron maiden till schlager till eminem. Ja ni fattar nog att det är en ganska blandad spellista. Men jag gillar det.
Måste börja försöka sova snart, ska upp tidigt imorgon till min arbetsträning. Men för det första är jag inte trött, och för det andra har jag massa ångest vilket resulterar i att jag känner mig uppe i varv. Det tycks alltid bli värre på kvällarna och natten, varför förstår jag inte. Är det för att man hållit igång hela deagen och på kvällen slappnar man av och då poppar alla känslor och tankar upp. Kan det vara så? Vet bara att jag e jävligt trött på det i alla fall.Hmpf.
Kanske skulle följa pojkvännens förslag om att lägga mig i sängen och titta på film. Men då kommer nästa problem: Beslutsångest. Bäst att slå på tv:n och kolla igenom vad som finns där.
Lite kort sammanfattning om vad den här bloggen ska handla om:
* Min dagliga kamp mot ångest
*Kärleken till mina nära och min älskade pojkvän.
* Inblickar i hur det kan vara att leva med diagnoser, både positivt och negativt.
*Alldagliga saker som Skola och mina absoluta intressen:
Böcker, film, musik o.s.v
Välkommen till min nya blogg!
Mitt första inlägg.
