Det blir alltid värre framåt natten

 
 
Hade ingen aning om vad jag skulle döpa min blogg till. Försökte med nästan alla möjliga namn, men så kom jag helt plötsligt på att tänka på en vacker sång från filmen Moulin Rouge.Come what may... vad som än.
Har försökt blogga förrut, men det har lixom inte gått så bra. Har haft allting i huvudet men inte fått ner det i händerna så jag kan skriva det. Men nu ska jag försöka en gång till.
 
Idag vaknade jag väldigt sent. Hade en superjobbig natt och somnade inte förrän närmare fyra på morgonen.
Sedan när jag hade vaknat så började jag dagen med en skopa ångest, vilket inte alls var särskilt upplyftande.
Försökte mig på att städa sovrummet, men det resulterade i mer kaos i huvudet. Så jag ringde MAK och fick lite råd och stöd för att inte självskada. Jag borde ju kunna det här själv vid det här laget, eftersom jag går och har gått i Dbt. Men de där som kallas färdigheter är som bortblåsta, några av dom i alla fall. Å att jag inte kan hitta dem gör att jag känner mig så lost och arg.
Så nu sitter jag här och försöker skriva av mig lite i alla fall samtidigt som jag lyssnar på musik, det är en blandad spellista med allt från pojkband till Iron maiden till schlager till eminem. Ja ni fattar nog att det är en ganska blandad spellista. Men jag gillar det.
Måste börja försöka sova snart, ska upp tidigt imorgon till min arbetsträning. Men för det första är jag inte trött, och för det andra har jag massa ångest vilket resulterar i att jag känner mig uppe i varv.  Det tycks alltid bli värre på kvällarna och natten, varför förstår jag inte. Är det för att man hållit igång hela deagen och på kvällen slappnar man av och då poppar alla känslor och tankar upp. Kan det vara så? Vet bara att jag e jävligt trött på det i alla fall.Hmpf.
Kanske skulle följa pojkvännens förslag om att lägga mig i sängen och titta på film. Men då kommer nästa problem: Beslutsångest. Bäst att slå på tv:n och kolla igenom vad som finns där.
 
 
 

Lite kort sammanfattning om vad den här bloggen ska handla om:

* Min dagliga kamp mot ångest

*Kärleken till mina nära och min älskade pojkvän.

* Inblickar i hur det kan vara att leva med diagnoser, både positivt och negativt.

*Alldagliga saker som Skola och mina absoluta intressen:

                                        Böcker, film, musik
                                                     o.s.v
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

comewhatmay.blogg.se

Är en 23 årig tjej som haft det tufft här i livet. Försöker komma på fötter igen och leva det liv som jag förtjänar att ha. Det är inte lätt. Vägen dit är krokig och snirklig, men någon gång ska jag komma rätt.

RSS 2.0